Sven kom att bli större än vad han själv trott. Som liten levde han inhyst hos en värdfamilj i Karlskrona. Mamman i familjen var sällan hemma. Hon försökte på alla möjliga och omöjliga sätt dryga ut den lilla lön som värdpappan var nykter nog att skicka hem. Pappan befann, enligt rykten, ute på havet. Elaka tungor gjorde gällande att han hade en annan familj i Oskarshamn. Hur det nu än var med den saken kunde Sven inte bry sig mindre.

Han brukade vakna strax efter fem då mamman var redan varit igång med att starta dagen. Efter en eventuell frukost försvann alla de andra barnen med mamman. Sven visste att det nu skulle ta ytterligare ett par timmar innan en ”mormor” kom och tittade till honom. Detta var hans bästa timmar på hela dagen. Han hade hela huset alldeles för sig själv. Dessa stunder var Sven kung. Han var fri och självständig. Han levde för dessa timmar. Han kunde ligga på det varma trägolvet och låta solens strålar värma hans kind. Han kunde sitta i fönstret och se hur de stackars människorna sprang utanför utan vare sig mål eller mening. Allt som oftast gick han igenom värdföräldrarnas personliga lösören.

Idag var en bra dag. Sven hittade både en pipa som luktade morfar och en iPhone 14 X Max Ultra med en åtta-kärnig processor. En Retina XDR-skärm och en 12 megspixel dubbelkamera. Otroligt, tänkte Sven. Varför lägger man en sådan dyrgrip i sin tobakslåda?