Det finns en kärlek till skrifterna som jag attraheras av. Och för mig är det den kärleken helt avgörande.

Redan i slutet av förra året, när den kom ut, fick jag upp ögonen för boken. Men av olika anledningar blev det liksom aldrig av att jag köpte den. Sedan har jag faktiskt glömt bort den fram tills den dök upp i flödet och mitt minne för inte så länge länge sedan. Nu har jag läst den.

Det är precis så som Mackan Andersson själv skriver ”En bok om bibeltolkning för människor som inte gillar böcker om bibeltolkning”. Jag tillhör kanske inte målgruppen eftersom jag faktiskt de facto gillar bibeltolkning. Men jag har aldrig riktigt tagit mitt intresse på något systematiskt allvar. Det har mest varit filosofiska och teologiska diskussioner utan någon djupare förankring. Men har får jag precis det. En djupare förankring.

Boken innehåller tips som att att;
* Använd samma verktyg för alla texter. Att vi inte kan använda olika verktyg till olika texter bara för att det ska passa vår uppfattning eller teologi.
* Texterna bör prioriteras olika. Att vissa versar kanske inte är så viktiga som vi alltid vill göra gällande. Återigen – vi använder gärna vissa versar för att bekräfta det vi redan tror. Istället för att läsa texten och låta den avgöra vad vi tror.
* Vara medveten om maktbalansen i texten. Att förstå i vilket sammanhang texten är skriven. Till vem och av vem? Vi måste förstå där-och-då för att kunna tillämpa det-här-och-nu.
* Fundera kring kapitelindelningen. Att dela in det vi kallar Bibeln i kapitel och vers är relativt nytt. Det händer mycket med texten när vi bortser från indelningen i kapitel och vers och istället läser texten som ett flöde. Plötsligt uppkommer nästan helt nya berättelser.

Vidare ger han et kort historik om hur bibeln blev Bibeln. Hur grekiskan och latinet spelat in i översättningar. På så sätt är boken sannerligen värd större uppmärksamhet än vad den fått.

Okej, så långt objektivt och riktigt. Det man kan förvänta sig av en recension. Och nu vill jag skriva från hjärtat. För det är så att den här boken har rört vid mitt hjärta. Den har rört en del vid min hjärna och intellekt – gott så. Men den har rört desto mer vid mitt hjärta. Det finns en kärlek till skrifterna som genomsyrar hela boken och den attraheras jag av. Det finns en djupt gudomlig kärlek till oss människor från Gud som han förmedlar på ett själavårdande sätt. Det rör mig. Det finns en del vi är överens om och det finns en del vi inte är överens om men allt det översköljs av kärleken, av Gud själv. Och det är vackert. Tack Mackan!

Mackan uppmuntrar mig att på ett kärleksfullt sätt ta mig an, inte bara versar, utan hela berättelser och böcker. Att våga utmanas, jobba med dem och själv försöka komma fram till, utifrån den av Gud givna tron, och utifrån var jag är på min livsvandring, en ny Gudsbild. Det är fint. Jag är så tacksam att jag får den uppmuntran. Dessutom känns en sådan här resa trygg! Till skillnad från många andra utvecklingsresor man gör under livets gång. Det känns som om jag läser texterna på ett nytt sätt och Gud håller mig i ena handen och Mackan i andra. Kram på dig!