Så kom det sig att jag började fundera på det här med Gud. Vi kan tryggt bekänna att Gud är den han är och förändras aldrig. Han är borgen och den som står fast när allt annat vacklar. Gott så, jag tror inte det är fel. I tider av oro behöver vi ha något som är större än oss själva. Och vi behöver ha en relation till detta större.

I tider av förändring behöver inte alltid bilden av en orubblig Gud vara till hjälp. Vi har en relation med Gud och den måste utvecklas ÄVEN från hans sida. Gud är en föränderlig Gud. Någon har uttryckt det som att Gud inte är klar med att vara Gud, han är inte färdig. Gud är under utveckling i sin relation till oss, därför behöver han människan. Utan människan är Gud inte lika mycket Gud, grovt uttryckt. Inkarnationen är ett tydligt exempel på det tycker jag. Gud behövde bli människa för att veta hur det känns att ha tryck över bröstet, bli sviken, sand mellan tårna, solen i ögonen, bajsnödig och långt hem. Det hade han inte känt tidigare. Vi försöker, i rationalitetens namn, bryta ned vår verklighet och säger därför att atomen är vår minsta byggsten. Men vad händer om vi säger att erfarenheten är världens grundsten? Det är vad världen är till för, att erfara. Och här i världen kan saker sker därför att det finns begränsningar som inte finns i en verklighet utan tid och rum. Här i världen finns okunskap, död och så vidare. Inom dessa begränsningar händer det saker, här sker erfarenheten och här är Gud med.

Jag är den jag är (2 Mos 3:14-22) Gudsnamnet. Klassiskt bibelställe. Verbet (lägg märke till att det är ett verb och inget subjekt) lär vara en böjning i tredje person, singular, maskulinum. Så presenterar sig Gud. Skrev för ett tag sedan en bloggpost om att Gud aldrig presenterar sig som KÄRLEK. Det här motsätter inte att Gud inte kan förändras i relation till oss utan har snarare med att göra med karaktären hos Gud. Jesus säger i Joh 8 ”om ni inte tror att jag är den jag är…” Här används samma ord som när Gud presenterar sig som Jag är, ego eimi.

Han är densamme igår, idag och för evig tid. (Heb 13:8) Här behöver man läsa hela sammanhanget för att se att man inte kan hävda att Gud är oföränderlig. Tack Mackan för tips på hur man läser bibeln. Paulus (förmodligen) skriver i Hebreerbrevet 13 ett helt gäng förmaningar. Uppenbarligen är det lite rörigt hos hebreerna. Och i tider av oro så ingjuter Paulus hopp hos dem genom att skriva att Jesus är densamme igår, idag och för evig tid. Detta motsäger sig inte heller att Gud skulle vara oföränderlig.