På grund av anledning läste jag in mig på julevangeliet. Ni vet den där berättelsen i Lukas 2. Det finns så mycket i den texten och jag tycker den ställer fler frågor än vad den besvarar. Dessutom är det en belastad text på så sätt att den lätt är topp tre i hela Bibeln. Skapelseberättelse, inkarnationen och Jesu uppståndelse.

Jag har bilden av att Josef och Maria var rätt isolerade där de befann sig i stallet/grottan. Men det måste varit mängder med människor med dem. De hade åkt hem till Josef, till Betlehem, för att skattskriva sig. Den lilla staden var full med människor och allt vad det innebär. Det var så mycket folk att inte ens en gravid kvinna fick plats. Så det där med att de skulle varit själva i det lilla stallet stämmer nog inte. Förmodligen fick Maria hålla hårt i det lilla Jesusbarnet och i det längsta försöka stå upp mot alla de äldre kvinnor som minsann visste hur man lindade ett litet barn och kom med tusen och ett tips om hur de nu skulle ta hand om det lilla livet. Herdarna som kom på besök berättade om vad de upplevt och ”alla”, det vill säga fler än Josef och Maria, ”förundrades”.

Så hur griper man sig an en text som denna? Svaret är nog att det gör man inte. Nej, försök inte förstå det Lukas skriver. Försök inte definiera saker och ting och plocka det ur sitt sammanhang. Nej, låt inkarnationen definiera dig. Sätt dig ned, öppna ditt hjärta och låt inkarnationen gripa sig an dig. Vad händer om du skulle låta inkarnationen definiera vem du är och vad du gör? Ulf Ekman skrev på X att:

Julen ska inte pumpas upp, den ska lyssnas in

Vissa kristna mystiker men att Gud blev mer Gud när han blev människa. De menar att det mänskliga perspektivet fattades Gud innan han blev människa genom Jesus. Men nu när Gud blivit människa så vet han hur det är att vänta på det där beskedet från Försäkringskassan, sjukhuset eller Migrationsverket. Han har haft den klumpen i magen. Han har gråtit av rädsla och svettats blod. Han vet att tårar smakar salt.

Och detta är de glada nyheterna, eller evangelium som vi proffskristna säger, att det finns en närvarande Gud i ditt mörker. En Gud som vandrar med dig på Livets väg i just precis samma takt som du och avsett ditt vägval. Han är med dig alla dagar in till tidens ände och varken död eller liv, varken höjd eller djup, kan skilja dig från hans kärlek till dig i Jesus Kristus.

Så när livet är uppochned och du vill ge upp, minns då änglarnas bud till herdarna:

Va inte rädda! Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren!