Abraham och Abimelek har delade åsikter om en brunn i 1 mos 21:25. De försonas genom att Abraham ger får och nötboskap till Abimelek. Abraham vill gå steget längre och svära en ed, därför ställer han sju stycken lamm vid sidan om. Här är det alltså, av någon anledning, skillnad på försoning och ed. De svär eden och platsen kallas för Beer-Sheba, som betyder brunn/sju/ed.

Senare i texten så offrar Abraham (nästan) Isak. Gud ropar från himlen att han ”inte ska lyfta sin hand mot pojken”. Det gör inte Abraham och hittar istället en bagge som han offrar. Herrens ängel ropar ytterligare en gång från himlen och säger ”jag svär vid mig själv”. Herren svär vid sig själv eftersom det inte finns något större att svära vid, Heb 6:13. Vi kan uttrycka oss att vi svär vid vår mors grav, eller Abraham använder sju lammen men det största att svära vid är Gud. När Gud, som är den störste och allhärskare svär vid sig själv så går det liksom inte att komma mycket högre/längre. Det är maxat!

Av just den här anledningen tror jag att Jesus behöver dö på korset. När människorna ska försonas vill Gud göra det ordentligt och svära vid det högsta som finns, han offrar det högsta som finns. Han vill inte att det ska finnas något som kan triumfa Jesu död på korset därför måste han själv dö därpå.

Han hade kunnat offra åtta lamm, istället för Abrahams sju, för att försona världen. Eller så skulle han kunna be Elia, som flög i en eldvagn till himlen, ta rollen. Men nej, Gud vill visa världen att försoningen med människan är så viktigt så att han svär/offrar det absolut mest maxade – sig själv! Därför var det just Jesus som dog.

I en bok jag läser nu påminner författaren mig om att Jesus är exakt som Gud och att Gud är exakt som Jesus. Vill man se hur Gud är så kan man titta på Jesus. De är således inte två olika väsen utan ETT. EN gudom men en i andlig form och den andre i fysisk form. Gud svär vid sig själv, något högre finns inte och han dör i sin fysiska form, något högre finns inte.

Antingen är det så här eller tvärtom