Fördelen med att vara lågutbildad är att man kommer på saker mest hela tiden. Oftast är det en god känsla. Som idag har jag mediterat över att vi ska bli Kristuslika. Vi ska vara som Jesus.

Det har för mig inneburit att jag ska vara Jesus. Jag får inte vara arg och blir jag arg måste det vara en helig vrede, för den är okej att känna. Jag ska älska alla människor lika mycket och alltid. Och kan jag inte det så ska jag försöka lite till. Jag ska göra sånt som Jesus gjorde och säga saker som han sa. Min högsta önskan bör också vara att vara som Jesus. Och om inte det känns bra så ska Jesus leva genom mig.

I båda dessa scenarier så gör jag våld på mig själv. Det tror jag inte är Guds vilja. Gud ser och förstår att jag är syndig och inte kan vara som honom. Han vill nog inte heller att jag ska överge mig själv, som han har skapat, för att bli något han redan är. Nej, jag tror att Gud vill att vi, precis som vi är, ska se världen så som han ser världen. Och det är något helt annat. Jag ska alltså inte bli något jag inte är utan jag ska försöka se min omvärld så som Jesus såg sin omvärld.

Och det här anslaget känns helt rätt. För plötsligt så tar evangeliet, de goda nyheterna, sin boning i mig och förkroppsligas genom mig till världen. För att sedan genom mina böner och tacksägelse återgå till HERREN.

Så ser jag min medmänniska så som Gud ser henne är det bra. Den synen kommer sedan, så klart, att formas eller påverkas av mig och alla mina egenskaper och det jag har med mig i bagaget. Men Gud vill använda mig, inte därför att han ofiltrerat kan nå ut i världen utan för att han vill nå ut till världen genom MIG. Han vet att hans kärlek kommer ta sig i uttryck på ett alldeles särskilt sätt eftersom jag är jag och det är helt okej. Ja det är faktiskt så det är tänkt att det ska vara. Gud har bara kunnat verkat ofiltrerat genom EN person i hela världshistorien och det var Jesus. Men så är ju han också Gud.