Då var det dags för en-gammal-gubbe-insändare igen, som ni längtat. Ni får snart ett strax innan första söndagen i advent eftersom ingen riktigt fattar att det finns en advent och fyra söndagar. Men just det här inlägget publiceras ungefär var fjärde år.

Låt mig börja från grunden, från den utgångspunkt vi har att förhålla oss till. Sedan kan vi problematisera begreppen och dess innebörd.

Svenska kyrkan är skild från staten. Det skedde år 2000, alltså för 25 år sedan. Sedan dess har inte Svenska kyrkan några kyrkopolitiker utan förtroendevalda. Vi har inte heller några partier inom Svenska kyrkan utan de heter nomineringsgrupper. Så till söndagens kyrkoval så väljer ni bland nomineringsgrupper och förtroendevalda. Det är viktigt att komma ihåg eftersom det är så det är.

Sveriges Television och Sveriges radio P1 vet inte skillnaden, trots att jag påpekat det för dem. Lyssnarservice på Sveriges Radio svarar mig att jag har rätt (jo, jag vet) MEN att begreppet kyrkopolitiker används av ”i princip samtliga medier – inklusive Kyrkans Tidning.” Dessutom upplyser de mig om att många församlingar använder begreppet, se bild. Slutsatsen är således att även SRP1 får använda fel begrepp. Jag tror inte att redaktionen kan komma till en sådan slutsats i något annat reportage. ”Folk skriver ofta stadsminister istället för statsminister och därför gör vi också det.”

Så varför är detta viktigt att klargöra? Jo, därför utan rätt grund så blir diskussionerna vidare oftast helt uppåt väggarna. SRP1 igen – ”Ett inte helt obefintligt antal av de förtroendevalda har ju också kandiderat från politiska partier.” Rätt så, men hade vi skiljt begreppen kyrkopolitiker och förtroendevalda åt hade man inte heller i så hög utsträckning pratat om politiska partier. Rätta begrepp är grunden för en konstruktiv diskussion.

”Ett inte helt obefintligt antal av de förtroendevalda har ju också kandiderat från politiska partier.”

Med detta som bakgrund är det konstruktivt, intressant och dynamiskt att reflektera över i vilken utsträckning förtroendevalda i Svenska kyrkan ska hämta sina värderingar från partier eller kyrkan. Ibland kan värderingarna i sitt uttryck uppfattas som samma, men grunden är alltid antingen kyrkan eller partiet. Kan man sitta som förtroendevald och vara medlem i ett parti samtidigt? Ja, visst kan man det och när man uttalar sig eller driver frågor gör man alltid det från sin förtroendemannaroll och aldrig från sitt parti.

Idag hörde jag en debatt där Anders Lindberg, Aftonbladet, medverkade. Han sa att kyrkovalet inte handlar om tro utan om frågor kring arbetsmiljö, budgetar, fastigheter och världsliga ting. Världsliga ting är mina ord och inte citat från Anders. Jag håller inte med. Kyrkovalet är i allra högsta grad ett val om tro. Det är de förtroendevaldas tro, värderingar och liv med den uppståndne som formar budgetar, fastigheter, arbetsmiljö och världsliga ting.

Alla problem är teologiska problem, som min far alltid säger.