På söndag är det domssöndagen. Det är söndagen före nyår (kyrkoåret).

Domssöndagen kan vid första anblicken betraktas som fasansfull och skräckinjagande. Tänk att universums skapare ska döma mig efter mina gärningar, det väcker ju en del frågor och inte minst ångest och rädsla hos mig.
Har jag gjort tillräckligt gott?
Har jag älskat min nästa så som mig själv?
Är jag värdig?

Det kan vara goda frågor att ställa sig, men inte i det här sammanhanget – inte när det gäller frälsningen. För det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Jesus Kristus. Det är nämligen frälsningen som är grunden för vår dom. När Jesus gav sig sin tro på honom till dig och du döptes, så blev du frälst. Då blev du saliggjord som vi säger på kyrkiska.
Från det tillfället så tillhör du honom! Och för den som tillhör Jesus Kristus så finns det ingen fällande dom. Vi är inte den åtalade i den här affären utan vi är målsägande. Domen blir för oss inget straff utan det blir en upprättelse. Domen blir själva crescendot på HERRENS frälsningsplan för hela världen. I och med domen/befrielsen får vi en återupprättat relation med Gud, precis så som det var på skapelsens första dag. Och vi får vandra med honom så som vi en gång gjorde i paradiset.

Domen för oss är goda nyheter.