Min första tanke var att ställa frågan på ett av socialnämndens sammanträden. Det är dock så att endast frågor som rör dagordningen hanteras under frågestunden. Så jag har istället sökt andra vägar för att få upp frågan på nämndens bord. Det verkar ha gått bra. Vi är i kontakt med varandra, och vi får se vart det tar vägen.

Fråga
På Migrationsverkets förvar vistas ibland personer i behov av hemtjänstinsatser. Förvarets personal har inte den utbildningen som krävs för att göra en god och värdig insats för de människor som behöver den typen av vård som hamnar inom ramen för hemtjänsten. Det ligger inte heller i förvarets uppdrag.

När jag frågar socialförvaltningen här i kommunen om hur de resonerar kring hemtjänstinsatser för de förvarstagna får jag svaret att; ”Kommunen kan endast erbjuda hemtjänstinsatser om personen har en stadigvarande hemvist i kommunen och uppfyller kriterierna för bistånd enligt SoL”.

Ur ett juridiskt perspektiv är det ett rimligt svar.
Ur ett medmänskligt perspektiv är det inte lika rimligt.

Sigtuna kommun, som har förvaret i Märsta, ser och förstår vistelsebegreppet på ett annat sätt. De svarar mig att ”… uppdraget ska komma från Migrationsverket, och utifrån den enskildes behov gör biståndshandläggare en bedömning och kan därefter bevilja hemtjänstinsatser. Uppdraget gäller endast under den period som den enskilde befinner sig på förvaret. Kommunen återsöker sedan kostnaden för den utförda tjänsten från Migrationsverket.”

Min fråga till socialnämnden är – när kan Åstorps kommun ha liknande rutiner som Sigtuna kommun vad gäller beviljade hemtjänstinsatser på förvaret?

________________________________________________________________________

Teologi och inte ideologi
Vi får se vad svaret blir. Varför är det här viktigt? Jo, min fråga bottnar inte i ideologi utan i teologi. Båda myndigheterna gör rätt eller kanske snarare så att ingen av dem gör direkt fel. Ingen av dem har det faktiska ansvaret att möta människor med dessa behov. Men det handlar om människosyn, teologi. Båda gör rätt ändå blir det fel. Min utgångspunkt är att se på människan så som Gud ser på människan. Och jag råkar veta att Gud ser på människan med kärlek och omsorg. Jag vet att han tycker att redan utsatta människor, i en stressig miljö, inte ska behöva utstå ytterligare lidande bara för att myndigheterna inte vill lösa frågan. Jag tror också att han tycker att det är myndigheternas ansvar att sörja för människorna.