Förvarstagna har ingen rätt till hemtjänst i Åstorps kommun. I ett försök att påverka min kommun skickade jag in ett medborgarförslag till dem. Igår fick jag förhandsinformation om att förslaget kommer avslås. Bland annat på grund av att de förvarstagna inte är medborgare. Det fick mig att fundera kring begreppet medborgare. Antingen är man medborgare i landet eller inte. Som medborgare är begreppet positivt laddad, du har rätt att göra din röst hörd i val, du har rätt till sjukvård och så vidare. Du har också en rad skyldigheter som medborgare. Men begreppet i sig är inkluderande och gemenskapsfrämjande.

Numera använder man begreppet för att särskilja människor det vill säga att man använder det i negativ mening. Som förvarstagen är du frihetsberövad inte på grund av någon brottslig gärning utan på grund av administrativa skäl. Medborgarskapet blir ett villkor för rättigheterna fullt ut. Du kan inte ha halva rättigheterna. Det är antingen eller.

Bekymret är att de förvarstagna inte är fullvärdiga kommunmedborgare och att staten ansvarar för dem trots att de vistas i kommuner. Förvarstagna blir inte behandlade som medborgare utan som ärenden mellan nivåer. Här tappar man människan både i praktisk och andlig betydelse. Effekten blir att individen reduceras till något icke-mänskligt.

Åstorps kommun har inte resurser att ”gratis” kunna erbjuda hemtjänst till dessa individer. Det kan man förstå eftersom allt kostar pengar.

Dock är det så att den kristna människosynen inte kan reducera människor till ärenden utan vi har ett inneboende värde i oss själva, eftersom vi är imago Dei, Guds avbild. Detta värde är inte beroende av medborgarskap, legal status eller om man gör nytta i livet. Detta värde kan inte heller fråntas en därför det är ingen människa som ger värdet utan det är Gud.

Den kristna människosynen har också ansvar för vår nästa det vill säga de som befinner sig på Migrationsverkets förvar. Kommunen är den närmaste offentliga gemenskapen för dessa individer och att hänvisa ansvaret till staten är att skjuta ifrån sig det egna moraliska ansvaret. De förvarstagna är kommunens nästa.

Att vara frihetsberövad utan att begått ett brott skapar en stark själslig och psykisk stress. Du är också helt i händerna på vad andra människor beslutar åt dig, du har ingen kontroll över ditt liv. Hur vi som människor och kommun förhåller oss till de frihetsberövade är ett lackmustest på vår etiska kompass.

Ur ett humanistiskt perspektiv är människan också bärare av rättigheter utan att för den sakens skull vara tillhörig en nation. De har rätt till en värdig behandling, rätt till hälsa, barnens bästa och social trygghet. Om kommunen tillhandahåller vård, skola och omsorg till andra frihetsberövade, läs fängelser och anstalter, finns det ett moraliskt krav att så även göra mot de som sitter i förvar.

Det här är värt att kämpa vidare för, för Gud skull.

UPPDATERING
Enligt säkra källor arbetas det med den här frågan på två olika nivåer inom Migrationsverket. Dels på den nationella nivån. Migrationsverket vill lösa den här frågan för alla förvar OCH det arbetas regionalt i syd parallellt. Syd är Mölndal, Åstorp och Ljungbyhed.