Det finns mycket jag skulle vilja skriva om kring Svenska kyrkans närvaro på sociala medier. Allt ifrån tonalitet till attityd men det får vänta till en annan gång. Istället skulle jag vilja ta mitt avstamp, bland annat, från en meningsväxling kring prästers närvaro på sociala medier som skett i tidningen Dagen. En av prästerna, som nationell nivå valt att lyfta fram på ett särskilt sätt i deras kommunikation, säger:

Våra församlingar finns där. De människor vi har ansvar för finns där.

Att Svenska kyrkan inte har löst det här på alla dessa år förvånar mig. Det behövs en annan struktur bakom om man nu ska se sina Tik-Tok följare som en församling. Det avslöjar dessutom vilken syn på sina följare man har, att de skulle vara mottagare av ett budskap. Man kommunicerar således på exakt samma sätt som man alltid gjort – nationell nivå berättar hur saker och ting ska vara. Men mer om det lite längre ned.

Inom Svenska kyrkan är församlingen den mest grundläggande organisatoriska enheten. Den är bärare av gudstjänstliv och sakramenten. Den leds av ett kyrkoråd. I den här kontexten har prästen en roll, men också diakonen och biskopen.

Om man plockar ur prästen ur detta sammanhang, vilket jag tycker att man gör, uppstår följande bekymmer

• Det skapar en parallell struktur utan kyrkorättsligt ansvar. Prästen äger inte sin församling, inte ens utanför alla plattformar.
• Det antyder ett personligt ägandeskap. En präst tjänar i en församling.

En präst är vigd till Ordets och sakramentens tjänst under biskopens tillsyn. Och en församling är ”de heligas samfund, där evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.” (Confessio Augustana)

En prästs alla uppgifter går inte att kombinera med sociala medier. De kan undervisa, leda samtal (moderera) och till hälften stödja människor i sin tro. Diakonens roll är tydligare där. De kan inte döpa människor, fira nattvard tillsammans med församlingen, utöva själavård/bikt (i kyrklig mening) eller ha den kontakten med sina följare att man blir en medvandrare.

Med detta som bakgrund är det förvånande att Svenska kyrkan lyfter fram präster i sina sociala kanaler. En roll som inte riktigt får plats i den formen. Det är också märkligt att det inte finns något kyrkorättsligt ansvar eller tydliga definitioner från exempelvis Kyrkomötet om vad en församling på sociala medier är.

Och lika tröttsamt som sant kan jag bara konstatera att man fortfarande ser människor på sociala medier som vilsna människor som inte kan tänka själva utan måste få det berättat för sig hur deras tro ska se ut. I artikeln nämns ord som ”överger vår församling”, ”farlig plats”, ”ansvar vi har” (det vill säga prästernas) och underförstått att de inte klarar sig själva.