Vi närmar oss nu fastetiden och det är med stor bävan för egen del. Fastan har jag aldrig riktigt förstått och den skapar en massa konstiga känslor och förväntningar inom mig. Det fanns en tid då jag åt ABC-soppa men silade ut bokstäverna av pasta medan jag åt för att utsätta mig för frestelsen att äta. Den tiden är förbi, tack och lov.
För mig är det otroligt viktigt att skilja på mitt värde och min handling.
Jag är värdefull och älskad av Gud oavsett. Det finns inget jag kan göra för att bli mer älskad av honom eller mer värdefull. Mitt värde sitter inte i min förmåga att fasta, mina prestationer eller min känsla utan det sitter i att jag är skapad av Gud och därför oändligt värdefull. Gud skapar aldrig något meningslöst, jag är skapad ergo är jag meningsfull. Det måste vara min utgångspunkt.

Allt i Bibeln och i den kyrkliga traditionen pekar mot att komma närmare Gud. Att bli mer lik Kristus. Så också fastan. Fastans mål är inte frälsning, det är inte ett självändamål. Syftet är närhet till Gud. Då uppstår frågan Vad kan jag göra för att komma närmare Gud? Här finns inget rätt svar bara förslag och exempel på hur andra har gjort. När jag googlar hur fastan traditionellt sett har sett ut ser jag att bön och barmhärtighetsgärningar är genomgående. Att bara fasta verkar inte vara ”den rätta fastan”. Luk 18:10-14. Här ber tullindrivaren, medan farisén skryter med sin fasta.
A.J. Jacobs är journalist och bestämde sig för att leva enligt bibelns alla lagar under ett år. Han köpte ett helt gäng olika biblar och sammanställde alla regler. Det blev en lista på över 700 punkter. En av punkterna var att man inte fick raka hörnen av sitt skägg. Eftersom han inte visste var hörnen var så lät han hela skägget växa. Han hade också små stenar i fickan i fall han träffade på en äktenskapsbrytare som behövde stenas.
Han säger i klippet:
Mitt beteende förändrade mina tankar. Jag trodde att mina tankar ändrade mitt beteende men det är oftast tvärtom. Om du vill bli mer omsorgsfull så börja med att besöka människor på sjukhus. Om du skänker pengar till ett ändamål blir du känslomässigt kopplat till det ändamålet.
Det verkar som om kroppen måste gå före sinnet och då tror jag att fastan kommer i rätt ordning så att säga. Utmaningen den här fasteperioden är vad-kan-kroppen-göra-som-förändrar-mitt-sinne-så-att-jag-kommer-närmare-Gud-fast-jag-redan-är-oändligt-älskad-av-honom?