Det är sannerligen inte den hetaste rubriken jag fattar det och innehållet i texten här nedan är på gränsen (?) till religiösteknisk nördighet. Flå´t.

Jag hade önskat se en struktur kring Svenska kyrkans närvaro på olika sociala plattformar som kan förlösa kraften, kreativiteten, omsorgen och kunskapen som finns hos hennes medlemmar.

År 2011 var vi åtta stycken aktiva på olika plattformar som skrev ett brev till biskoparna och ville uppmuntra

”…er biskopar att tala om pastoralt arbete på Internet, hur det arbete som ligger utanför möten med församlingsbor ska placeras Svenska kyrkans organisation på alla nivåer, hur det pastorala ansvaret ska se ut och inte minst hur vi ska betrakta Internet och sociala medier – både som plats och som kommunikationskanal.”

Vi fick ingen återkoppling alls på det brevet.

Låt mig måla upp en skiss på hur detta arbete skulle kunna se ut. Jag inser att frågan är mer komplicerad än så men låt mig tänka fritt och stort för en stund.

1. En digital enhet inrättas på nationell nivå
Vi pratar inte en avdelning eller en grupp med redaktörer utan en struktur likt institutionssjälavården. Möjligtvis behöver man trixa med kyrkoordningen men det må väl vara hänt. Enheten är organisatoriskt placerad på nationell nivå och är starkt kopplad till kyrkans grundläggande uppgifter och nationell nivås uppgift att främja arbetet i stift och församlingar. Det gäller alltså inte bara kommunikation utan även mission, diakoni, undervisning och inte minst själavård.
Enhetens uppdrag är inte att själva bedriva den här verksamheten utan tillse att människor som finns runt om i församlingarna gör det. Således ett mer samordnande uppdrag än operativt. Enheten tar fram riktlinjer och säkrar teologisk kvalité.

2. En biskop ges särskilt tillsynsuppdrag för nationell digital verksamhet
Kyrkomötet beslutar att ge en av våra biskopar ett särskilt uppdrag att utöva tillsyn över Svenska kyrkans digitala närvaro. Uppdraget är funktionellt och inte territoriellt. Tillsynen är kopplad till kyrkans liv och lära och gäller i alla digitala kanaler. På så sätt säkerställer man att evangeliet förkunnas rent och klart även digitalt.

3. Medarbetare i digital närvaro ges formell sändning, inte vigning
Medarbetarna i den här enheten kan vara medlemmar, förtroendevalda, diakoner, präster med flera. De finns över hela landet och har en lokal församlingskontext. För att säkerställa någon form av ansvar kan man ha en sändning som digital medarbetare. Någon sorts verifiering som säkerställer att man har ett kyrkligt mandat så att säga. Medarbetarna får ett uppdrag, ett skriftligt sändningsbrev av biskopen. Det måste givetvis föregås av en antagningsprocess/bedömning. Medarbetarna blir certifierade, står under biskopens tillsyn (även om man inte är vigd) och förbinder sig att följa kyrkans lära och riktlinjer.

Fördelarna är
– att alla medarbetare är lokalt knutna till olika församlingar runt om i landet
– att medarbetarna består av flera olika yrkesgrupper då sociala medier ligger närmare det karitativa än det teologiska.
– att själavårdssamtal alltid kan hänvisas lokalt
– att nationell nivå aldrig uppträder som församling eller med ett pastoralt ansvar