Midsommar innebär dans, mat och varierat väder. Det innebär också att vi firar Johannes döparen. Han föddes nämligen sex månader före Jesus, de var kusiner.

Johannes döparen fascinerar mig. Det är lätt att avfärda honom som tokig eller ytterligare en av Bibeln alla galna människor som lever ensamma ute i öknen och livnär sig på honung och ångest.
Johannes tillhörde esséerna. De var dåtidens domedagsprofeter på så sätt att de levde asketiskt och strikt, ensamma i ett kloster inte långt från Döda havet. De fokuserade på kampen mellan det goda och det onda. Upp före solen för att be och de ägnade sedan dagarna till jordbruk, meditation och bön…. OCH återkommande renande bad (dop). Baden var ett sätt att rena sig andligt, och kroppsligt. Än idag är badet/dop (Mikve) en del av att konvertera till Judendomen.
Därför är det självklart att Johannes kallas döparen. Han hade med sig sedan barnsben de renande dopen för att bli ren i själen och på så sätt öka förutsättningarna för att komma närmare Gud. Dopet var avgörande för Johannes!

Johannes pappa Sakarias profeterade över honom. (Lukasevangeliet 1:76)

1. ”Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk kunskap om frälsning…” 30 år senare går Johannes runt i öknen och banar väg för Jesus.

2. ”I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” Esséerna gick alltid upp före soluppgången för att be om världens frälsning och den Messias som skulle komma.

3. ”Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.” Stödjer teorin om att Johannes tidigt i sitt liv hamnade i Quram och klostret med esséerna.

Jesus och Johannes måste ha träffats åtskilliga gånger under deras liv. Jesu relation med Johannes är något som fastnar hos mig. De båda kusinerna verkar inte helt komma överens. Johannes upplevs nästan som känslokall i sin iver att leva rätt och distansera sig från världen. Hans far dör och han vänder sig genast till klostret i Qumran. Där möter han Jesus som också är där, men bara för en tid. Jesus verkar heller inte riktigt vara bekväm med Johannes som hela tiden hävdar att han är vägen och ska fylla ett större syfte. När Johannes är ute och döper människor som bäst kommer Jesus gående. Johannes skulle kunna säga ”Nämen, hej käre kusin. Är du här och tittar till oss.”

”Nämen, hej käre kusin. Är du här och tittar till oss.”

Men icke då. Istället avbryter han det han gör. Pekar på Jesus och säger med hög röst ”Se, Guds lamm, som tar bort världens synd!” Jesus måste nog ha blivit lite obekväm kan jag tänka. Men för Johannes måste detta ha varit höjden av hans liv. Det är precis detta han har förberett sig själv och världen på. Han är en del av Guds plan för världen på ett väldigt tydligt sätt och jag tror att Johannes själv bär detta kall som den sista droppen vatten.

Teologiska funderingar

• ”…kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.” I Lukas 3 kan vi läsa om att Guds ord kom till Johannes. Gud ord! Ordet – Jesus. Jesus kom till Johannes när han var ute i öknen. Jag vill tro att det var den fysiska Jesus som kom. Det står nämligen ordet. Inte HERRENS ängel eller något annat. Nej, Ordet kom. Jesus kom till Johannes, de träffades ute i öknen. Efter den träffen ”… begav sig till hela trakten kring Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.” Vad handlade det samtalet om? Vad sa Jesus, som ännu inte börjat sin offentliga gärning till Johannes? Vad som än sades kan vi konstatera två saker. 1. Johannes döparen har riktat in hela sitt liv på att söka Herren och bana en väg för Messias. och 2. att Johannes efter samtalet och mötet med Kristus börjar sin mer offentliga förkunnelse.
  
• Öknen kan ha två betydelser. I texten ovan tror jag definitivt att det är den fysiska platsen öken som Johannes befinner sig i. Gud möte ofta människor i öknen.
  – Israel mötte Gud i öknen efter uttåget ur Egypten (2 Mos 19–20).
  – Mose kallades i öknen vid den brinnande busken (2 Mos 3:1–4).
  – Elia mötte Gud vid Horeb efter sin flykt genom öknen (1 Kung 19:4–13).
  – Profeten Hosea beskriver hur Gud för sitt folk ut i öknen för att tala till deras hjärta (Hos 2:14).
  
  Men tänk också öken som en andlig plats eller en livssituation. Vi kan ibland lite slarvigt säga att livet är öken. Förstå öken som en plats av beroende, avskildhet och förberedelse (även i ditt egna liv).
  
  ”En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.” (Luk 3:4; Jes 40:3)
  Låt mig får skriva om de här bibelverserna.
  ”Min själ ropar ut från djupet av min existens, ut i tomma intet. Ut i en hopplös situation där Herren har övergivit mig. Hjälp mig att hitta fotfästet i min tillvaro, låt allt som går emot mig få bli till välsignelse. Låt liv rinna ut från döden. Forma mitt hjärta i den här situationen så förutsättningarna för Gud ökar.”