Nu har jag bestämt mig – jag ska rösta!

Förra valet röstade jag alls. Det kändes obekvämt och inte helt rätt. Anledningen till att jag inte röstade var att jag inte vill vara en del av det politiska klimatet. Jag ville ta avstånd från världen och koncentrera mig på att bli människa istället.

Nu stundar sig nästa val och jag har gått i samma tankar som tidigare. Nu vill jag ännu mindre vara en del av det som händer. Mitt uppdrag som människa är att leva i Kristus oavsett vilka mina omständigheter än må vara. Om det skulle vara en höger-regering så ska jag leva i Kristus och om det är en vänster-regering ska jag fortfarande leva som kristen. Om det blir lättare eller svårare att leva i Kristus beroende på regering har jag inte lagt någon vikt vid.

Mitt uppdrag som människa är att leva i Kristus oavsett vilka mina omständigheter än må vara.

Men så i natt fick jag en uppenbarelse-halleluja, som mormor hade sagt. De ortodoxa tron lär oss att min kallelse inte är skapande. En människa är inte kallad till att vara evangelist och föra människor till tron. En människa är kallad till att uppfylla något som redan finns och som är oss givet.

För en som brottats med sin kallelse, typ jag, är detta underbara nyheter. Jag har ställt frågan fel hela mitt liv. Vad ska jag bli? Vad är jag kallad att göra?
Jag är kallad till att bli människa, att uppfylla det som är mig givet i och genom Kristus.

I den strävan ingår också att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för andra att också de ska kunna bli människor. Därför har jag ett ansvar att rösta.

Då kvarstår frågan – vilket parti skapar de bästa förutsättningarna för mig och mina medmänniskor att bli människor i Kristus. För att få svaret på den frågan har jag tagit hjälp av min kompis Alexander Ilievski. Följande principer är viktiga; Personen, friheten, livets helighet, familj, kropp, relation, barmhärtighet mot fattiga och svaga, främlingen, skapelsen, fred, försoning, civilsamhälle och askes.

Jag bad Alexander rangordna principerna. Jag vill veta hur viktiga dessa principer är i förhållande till varandra. Och som ni ser i listan nedan så är Askesen inte lika viktigt i förhållande till Personen. Det är rimligt att det faktum att vi är skapade av Gud, till hans avbild för gemenskap med honom väger tyngst.

principVikt i procent
Personen – människan som Guds avbild, aldrig bara funktion20 %
Frihet – frihet till det goda, inte bara autonomi12 %
Livets helighet – från början till slut12 %
Familj, kropp, relation och givna band10 %
Barmhärtighet mot fattiga och svaga12 %
Främlingen – den universella nästan10 %
Skapelsen som gåva och ansvar8 %
Fred, försoning och återhållsamhet inför våld6 %
Civilsamhälle, subsidiaritet och naturliga gemenskaper6 %
Askes – återhållsamhet inför konsumtion, makt och begär4 %

Utifrån detta gav Alexander de åtta partierna poäng, 1-5, och genererade följande tabell:

PartiPersonFrihetLivFamiljFattigFrämlingSkapelseFredGemenskapAskesTotalt /100
KD543542335377
S332353434365
V231255544464
MP321245544564
C322335534263
M332432334258
SD232541235357
L211233432244

Sammanfattningsvis kan man säga så här:

KD: starkast på vem människan är.
V: starkast på vad den rike är skyldig den fattige.
MP: starkast på människans plats i skapelsen.
C: starkast på öppenhet, lokalsamhälle och civilsamhälle.
S: starkast på människan som ömsesidigt beroende samhällsvarelse.
M: starkast på ansvar, plikt och dygden att bära sitt eget liv.
SD: starkast på tradition, familj och historisk gemenskap.
L: starkast på individuell frihet och bildning.

Men kristendomen säger något till alla åtta:

KD: Glöm inte främlingen.
V: Människan är mer än materiella förhållanden.
MP: Skapelsen innefattar också människokroppen.
C: Friheten behöver ett telos.
S: Gemenskapen är större än staten.
M: Människovärde föregår prestation.
SD: Kristus överskrider nationen.
L: Autonomi är inte samma sak som frihet.

Fördjupning

1. KD – 77/100

KD vinner ganska klart när andlig antropologi prioriteras. Partiet kommer närmast tanken att människans värde är ontologiskt: hon har värde därför att hon är människa, inte därför att hon producerar, lyckas eller gör vissa val. KD beskriver varje person som unik, oersättlig och bärare av ett absolut och okränkbart människovärde.

Familjen och de nära gemenskaperna ses dessutom som något mer än frivilliga kontrakt mellan autonoma individer. Här finns verklig beröring med ortodox personalism.

Men två stora avdrag uppstår.

Det första gäller livet. Från strikt kristen utgångspunkt är svensk abortlagstiftning mycket svår att förena med synen på människolivets helighet. KD står bakom den svenska abortlagstiftningen, även om partiet samtidigt säger att både kvinnan och fostret är skyddsvärda. Därför blir det 3 snarare än 5.

Det andra gäller främlingen. Den kristna personalismen säger inte: ”Varje människa har okränkbart värde – så länge hon tillhör vår politiska gemenskap.” Där skaver KD:s deltagande i den mycket restriktiva migrationspolitiska riktningen.

Detta är KD:s stora ortodoxa paradox 2026:

Den starkaste kristna antropologin bland riksdagspartierna kombineras med en politik där den universella personalismen inte alltid är lika tydlig när personen är migrant.


2. Socialdemokraterna – 65/100

S hamnar högre än man kanske först väntar sig.

Orsaken är inte att socialdemokratin har en kristen antropologi. Det har den inte. Men föreställningen om människan som social varelse, beroende av andra och med ansvar för andra, ligger betydligt närmare ortodox personalism än ren individualism gör.

Den starkaste sidan är omsorgen om fattiga, sjuka, äldre och människor som riskerar att lämnas efter. Inför valet 2026 prioriterar S framför allt välfärd, ekonomisk trygghet och gemensamma institutioner.

Problemet blir framför allt antropologiskt i bioetiken. S vill uttryckligen fortsätta stärka aborträtten.

Och den socialdemokratiska människan tenderar fortfarande att förstås mer politiskt och socialt än sakramentalt. Staten får också en betydligt större roll än vad en konsekvent subsidiaritetsprincip skulle ge den.

Men något finns här som är viktigt:

S säger ofta att människan behöver andra människor för att kunna leva ett värdigt liv.

Det är inte theosis. Men det ligger närmare kristen antropologi än idén att människans högsta mål är maximal individuell valfrihet.


3–4. V och MP – 64/100

Det är här modellen börjar ge märkliga resultat.

Om man bara gjorde en ”kristna värderingar”-enkät skulle V och MP sannolikt hamna långt ned.

Men kristen socialetik är mycket större än sexualetik.

Vänsterpartiet får mycket högt på fattiga, ekonomisk utsatthet, främlingen och en kritik av att människovärdet ska bestämmas av ekonomisk produktivitet. På flera områden finns en social radikalism som skulle kännas betydligt mindre främmande för Johannes Chrysostomos än vad svensk borgerlig debatt ibland gör.

Men antropologiskt uppstår ett fundamentalt problem: människans befrielse förstås huvudsakligen materiellt och politiskt. Dessutom ligger partiets abort- och sexualetik långt från kristen antropologi.

Därför får V många femmor men mycket lågt på de tyngst viktade områdena.

MP är nästan spegelbilden.

Här finns något mycket ortodoxt i synen på skapelsen som något människan inte äger fullständigt, kritik av överkonsumtion och en stark känsla för framtida generationer. MP:s aktuella politik försvarar också människor på flykt starkt.

Men samtidigt är autonomibegreppet starkt. Det blir särskilt tydligt i abortfrågan: MP vill grundlagsskydda aborträtten och förenkla tillgången till abort.

Det skapar en verklig teologisk motsägelse:

MP:s relationella syn på människan-i-skapelsen är ganska ortodox. Dess syn på människan-i-förhållande-till-sin-egen-kropp är betydligt mer liberal och autonom.


5. C – 63/100

Centerpartiet är kanske det mest intressanta mellanpartiet.

Det finns starka kristna beröringspunkter: decentralisering, lokalsamhälle, civilsamhälle, skapelseansvar och en relativt öppen hållning till människor som kommer utifrån. Valmanifestet 2026 ger exempelvis en tydlig roll åt idéburna organisationer och civilsamhället i arbetet med människor som befinner sig utanför arbetsmarknaden.

Problemet är återigen frihetsbegreppet.

Den centerliberala människan är i hög grad någon som ska få möjlighet att forma sitt eget liv.

Kristendomen frågan: Ja – men för att bli vad?

Den frågan är avgörande.

För liberalismen tenderar friheten att vara ett mål eller åtminstone ett grundvärde. För den ortodoxa traditionen är friheten snarare en förutsättning för kärlek. En människa kan använda sin valfrihet till att bli alltmer ofri.

Det gör att C tappar mycket när andlig antropologi prioriteras framför praktiska konsekvenser.


6. M – 58/100

Moderaterna har mer kristet material i sin människosyn än resultatet först antyder.

Ord som ansvar, plikt, familj, strävsamhet, ordning, bildning och moraliska sammanhang har en naturlig kontaktpunkt med en dygdetisk kristen tradition. Moderaternas aktuella program talar uttryckligen om ansvarstagande, familjen och om skolmiljöer som ska fostra till ansvar.

Det är viktigt. Kristendom ser inte människan som ett passivt offer för strukturer; hon är ansvarig för sitt liv.

Men här finns samtidigt en antropologisk fara. M beskriver ofta människan genom arbete, ansträngning, självförsörjning och bidrag till samhället. I det aktuella handlingsprogrammet återkommer formuleringar om att den som sköter sig, arbetar och bidrar ska belönas.

Men människan som inte kan bidra då? Den dementa. Den gravt funktionsnedsatta. Munken. Barnet. Den arbetslöse. Den döende. Den förvarstagne. Deras människovärde är exakt lika stort.

Därför får M bara 3 på personbegreppet.


7. SD – 57/100

Detta är kanske modellens mest intressanta resultat.

Vid första anblick kan SD verka som ett naturligt alternativ för en socialt konservatism: familj, tradition, nation, kulturell kontinuitet, samhällsgemenskap och skepsis mot snabb antropologisk förändring. SD definierar sig fortfarande som socialkonservativt med nationalistisk grundsyn och betraktar familjen och nationen som centrala gemenskaper.

Därför får SD 5 på familj och 5 på gemenskap.

Men när kristendomen snarare än ”konservatismen” blir måttstock händer något.

Kristendomen kan erkänna nation, folk, språk och kultur som verkliga och värdefulla gemenskaper.

Men den döpte tillhör först Kristus. Och liknelsen om den barmhärtige samariern har egentligen ett ganska obehagligt svar på frågan:

Vem är min nästa?

Precis den människa som inte tillhör min grupp.

När SD:s nationella solidaritet därför blir klart starkare än solidariteten med migranten eller främlingen uppstår en djup konflikt. Partiets valplattform 2026 framhåller fortsatt mycket låg asylrelaterad invandring som en central framgång, samtidigt som dess ekonomiska prioriteringar uttryckligen ställer vissa internationella bistånds- och klimatutgifter tillbaka.

Även här finns samma överraskning som hos KD: SD står numera bakom svensk abortlagstiftning utan krav på förändring.

SD är mer kompatibelt med traditionell kristen sociologi än med full ortodox personalism.

Det är två olika saker.


8. L – 44/100

Liberalerna får klart lägst när andlighet prioriteras framför konsekvens.

Inte därför att deras politik saknar medmänskliga inslag. Tvärtom finns starka idéer om utbildning, bildning, jämlika livschanser, skydd för minoriteter och omsorg om svaga. Den nuvarande partiledningen beskriver socialliberalismen som både ett ”jag och ett vi” och försvarar en skattefinansierad välfärd.

Problemet ligger djupare. Den liberala antropologins centrum är individens frihet att forma sitt eget liv.

Den kristna antropologins centrum är:

personen som genom självutgivande kärlek blir sig själv i Gud och i gemenskap med andra.

De kan ibland leda till samma lagstiftning. Men de börjar i nästan motsatta ändar.

Det är därför L faller kraftigt när vi ”primerar andlighet”.

Nu vet vi hur landet ligger och utifrån detta kan man nu rösta. Var så goda.